God kväll, allt för längesedan vi skrev här.

Igår tog svensk ishockey semester då Brynäs vann guldet efter en lång och bra kamp mot våra västerbottningar. Jag känner mig inte ledsen eller upprörd över att vi förlorade, vi kämpade och försökte, men vi räckte inte till helt enkelt.

Min vän och bloggkollega lovade tidigare under dagen att hon skulle skriva ett inlägg om gårdagens match, vilket hon ska få göra. Själv ska jag skriva min åsikt om två saker. Nummer ett är om att domarna festar med det vinnande laget och det andra är om Bert Robertsson.

-

Jag tycker att det är dåligt och helt fel faktiskt att domarna festar med det lag som vinner. Oavsett om säsongen är över och att de är helt vanliga människor, de har ingenting där att göra. Nu kanske jag låter som en bitter förlorare, men jag anser att det är en käftsmäll mot resterande lag.

Det känns lite som om de tar ett "parti" för någon och så tycker jag inte att det borde vara. Har jag inte fel så hade Sören Persson sagt att han hade varit med de tre senaste åren. Hur tänker han när han befinner sig där? Rent ärligt, känner han att "fan vad kul att få vara med, nu är ju ändå säsongen slut"? Det tror jag inte, men jag kan inte säga så mycket. Dock förstår jag att Anders Forsberg reagerar på det, för det gör så många av oss andra också.

Domarna kan helt enkelt ha en domarfest istället och där kan de prata minnen från säsongen. Typ "Men hörru du, vad säger du om utvisningen som du gav honom?", eller "Fan vad vi dömde bra ihop den matchen, då såg vi allt och lite till".
-
Hur som helst, vi fortsätter på nästa ämne. Bert Robertsson, vilken man och vilken personlighet. Han visar känslor, han vågar visa "ni trodde inte på oss, men nu visar vi er alla varför vi finns i toppen." Som till exempel ena matchen, då Skellefteå kvitterade. Robertsson vände sig mot publiken och bakom plexiglaset så satt en kille som vart så förbannad och galen att jag trodde han skulle hoppa över och nita honom.

Igår efter matchen grät han och var självklart ledsen över att guldet inte kom till västerbotten. Vad spelar  det för roll, vem kan kalla honom "filmare"? Han visar känslor, han står för det han tycker och tänker. Om alla tränare, lagledare eller vad man än har för roll i laget, skulle stå med armarna i kors och knappt säga något... Vad har man då där att göra? Robertsson visar att han älskar sitt arbete, han kämpar med sina gubbar och han hatar att förlora. Vem gör inte det egentligen?

Men antingen så hatar man honom eller så älskar man honom, jag kör på alternativ två.
Bert Robertsson, mannen som folk kommer att minnas igår, imorgon och för allt framtid.


Vad tror ni om nästa säsong? Några bra nyförvärv till de klubbar ni stöttar? Hur kommer det att gå för alla?
Ut med ordet gott folk, nu taggar vi för nästa säsong.
/P.