Jag är ganska bitter människa, som klagar mer än det egentligen behövs. Hur som helst så ska detta inlägg handla om sommaren och mitt sommarschema som jag har fått i min hand.

Jag har arbetat som boendehandledare sedan sommaren -09 och har i princip i alla lägen ställt upp när de behövt mig sedan dess. Förra året så blev jag placerad på ett annat boende där jag inte riktigt var bekväm i arbetet och berättade detta för min chef. Inget snack om saken, hon förstod vad jag ville ha sagt med mina åsikter och jag bestämde mig tidigt i år om att jobba på det gamla stället.

Fick efter många om och men veta att jag skulle få gå natt i sommar, vilket inte gör mig något. Jag är ju lite av en nattuggla, så självklart tackade jag för den chansen. Samtidigt som jag fick klartecken att det skulle bli nattjobb så började jag känna att saker och ting inte kändes bra. Främst var det bemötandet mot mig, jag kände (och känner) att jag inte är välkommen på samma sätt.

Det hela började för någon månad sedan då jag valde att tacka nej till en jobbarhelg. Jag hade redan jobbat fyra helger i rad och var bjuden på en 30 års fest den femte helgen. Fick frågan om jag inte kunde tänka mig att jobba ändå och åka på festen efter, för att sedan återkomma till jobbet klockan sju dagen efter. Aldrig var mitt svar, då fyra helger hade varit nog mycket.

Detta frågande började på tisdagen och sedan fick jag samma fråga varje dag fram till lördagen. Varför ska det vara så svårt att förstå ett nej?  Vi som arbetar inom kommunen lägger upp vår tillgänglighet på internet för att visa när vi kan och inte kan arbeta. Åsikter om det kommer i ett annat inlägg....

Hur som helst så har jag blivit som "det svarta fåret" efter denna situation. Som nu under sommaren så har jag fått en vecka kortare än alla andra, vissa veckor med bara ett pass (däremot har jag fått en förklaring till varför det är så) och sedan tar de förgivet att jag ska ta på mig extra de dagar jag är ledig. Skulle inte tro det, va?

Varför i hela friden ska jag ställa upp när jag bara får skit tillbaka? Jag har ju ställt upp i alla lägen under tidigare tillfällen, men denna gång kan de få fixa detta på annat vis.  Att de förövrigt ger ett bättre och längre schema till en helt ny och okänd kille gör inte saken bättre. Bitter? Ja, i detta fall!

Jag vill bara berätta för er att ni ska tänka efter, låt ingen köra över er och välj alltid det bästa för er och inte för någon annan! Vi är vikarier och ska kunna ställa upp när vi behövs, men vi är inte mer än människor och vi har också ett liv utanför arbetet.

Vad som sker efter sommaren är i alla fall planerad, men vad som sker delar jag inte med mig av ännu.
Hur är det för er andra, är det någon situation som ni känner att ni skulle kunna göra något åt eller att ingen förstår varför ni inte kan/vill jobba?
/P.